Trodde jag inte.
Igår pratade jag med min pappa för första gången på 10 år. Det kändes konstigt att höra hans röst men på något sätt så blev jag glad att höra den. Jag vet inte hur mycket jag kan lita på honom men det kändes skönt att få prata.
Han kanske kommer till stockholm i juli för att träffa oss och det känns faktiskt bra. Jag kan inte skriva allt som jag känner och tycker men just nu så känner jag det är väl värt att chansa på att få ha en framtid med min pappa.
Jag menar , jag har ju bara en pappa och det finns en anledning till att det har varit som det varit... men det gamla är det gamla, visst det kommer alltid att finnas kvar men ältar man det hela tiden så går man under.
Och har jag gett så många andra människor hundra chanser så är väl min pappa värd en till?
Vi får se hur det blir, nu är man vuxen i alla fall och går det inte.. ja då har man ju ändå gett det en chans.
Han kanske kommer till stockholm i juli för att träffa oss och det känns faktiskt bra. Jag kan inte skriva allt som jag känner och tycker men just nu så känner jag det är väl värt att chansa på att få ha en framtid med min pappa.
Jag menar , jag har ju bara en pappa och det finns en anledning till att det har varit som det varit... men det gamla är det gamla, visst det kommer alltid att finnas kvar men ältar man det hela tiden så går man under.
Och har jag gett så många andra människor hundra chanser så är väl min pappa värd en till?
Vi får se hur det blir, nu är man vuxen i alla fall och går det inte.. ja då har man ju ändå gett det en chans.
Kommentarer
Trackback
