Turbulent.
Ja det kan man verkligen säga att det har varit.. allting.. tror knappt att ni vill veta vad som hände mig men jag känner att jag måste få skriva av mig lite.
I onsdags så ansträngde jag mig kanske lite väl mycket och runt halv fyra så går ett blodkärl i halsen sönder då mina sårskorpor lossnade och det började blöda hysteriskt. Jag satt och spottade och kräktes blod ett bra tag.
Mamma ringde till karolinska och frågade vad vi skulle göra.. de gav oss tips på hur vi kunde stoppa blödningen.
Men allt förgäves... ingenting hjälpte så tillslut ringde mamma igen och sa att inget hjälpte.. jag vet inte riktigt vad dom sa till oss eftersom jag hade fullt upp att försöka ta det lugnt samtidigt som man kräks blod lixom ...
Men tillslut så bestämmer vi oss för att nu måste vi åka in eftersom det inte slutar.. så Lena är en ängel och kom så fort hon kunde och hon och syrran åker med mig in till karolinska. Hela vägen kräks jag blod och blodkoagel (stavas det så? haha hur som helst) och tillråga på allt är det köer.. men vi klarar oss igenom det och väl in på karolinska akutmottagning blir jag tack och lov prioriterad och får nästan direkt komma in och bli omhändertagen.
Väl därinne tar först sköterskor blodprov på mig, blodtryck och sätter nål & dropp.
(vilket inte var så lätt då jag ibland är svårstucken så det blev ett par försök innan de lyckas) .. sen blir jag inrullad till öron,näs och hals doktorn som stoppar blödningen med hjälp av kompress som hon håller fast på halsmandeln där blodkärlet gått av.. bomulskompressen var täckt med adrenalin tror jag eller sterioider eller nått sådant var det för det stoppar blödningen eller hur det nu var... så fick jag en spruta också i halsen (inte det roligaste precis...) hela tiden typ kräks jag.. eftersom kräkreflexerna går igång.. efter ja vad kan det ha tagit.. kändes som en evighet men säg en 45-60 min så får hon stopp på blödningen. Josefin och Lena var med mig hela tiden och stöttade mig.. Syster på ena axeln och Lena över andra. Jag är så glad att dom var med mig, jag förstår inte hur de lyckades stå brevid och titta på detta hemska. Men jag är glad att de gjorde det <3
Så jag blödde totalt i .. ja vad blir det.. tror det var från 15.30-19.30.. dvs 4 timmar. :O FYY F!!!
Sen fick jag ligga kvar i korridoren utanför rummet där de stoppat blödningen ifall det skulle börja igen.. och hade det gjort det så hade det nog blivit så att jag hade fått opereras för att de skulle bränna kärlet med laser. Men som tur var så slapp jag det då det inte har börjat blöda sedan i onsdags. Tack och lov för det.
Fick ligga över natten på observation, fastande ifall jag skulle behöva operation.. det var verkligen inte kul vill jag lova... men jag klarade mig och ungefär vid ja vad kan kl ha varit runt 17 tiden blev jag utskriven efter att inte ha börjat blöda igen och sen kom min kära vän Carro och hämtade mig <3
Ville egentligen inte skriva om detta för jag vill inte lämna ut mig för mycket i bloggen men jag kände att jag var tvungen och jag kan garantera er.. detta är det värsta jag har varit med om i hela mitt liv!
Hade jag vettat att jag hade fått den här komplikationen så hade jag INTE opererat bort halsmandlarna.
Men jag hoppas att detta kommer bli värt det. Men jag måste ju säga att jag nu mår mycket bättre och det börja vända.. så förhoppningsvis så kommer jag tycka att det blir värt det. usch detta kommer sitta kvar i tankarna ett bra tag framöver.. men så småning om så kommer jag väl över det.
Tack igen min älskade lillasyster och min älskade bästa vän Lena för att ni fanns där för mig när jag behövde stöd och hjälp. Vad vore denna värld utan er två? ingenting!! jag älskar er . tack så mycket för att ni finns <3<3
Och tack Carro för att du ställer upp för mig du med , att du kom och hämtade mig. tack <3
<3<3<3
I onsdags så ansträngde jag mig kanske lite väl mycket och runt halv fyra så går ett blodkärl i halsen sönder då mina sårskorpor lossnade och det började blöda hysteriskt. Jag satt och spottade och kräktes blod ett bra tag.
Mamma ringde till karolinska och frågade vad vi skulle göra.. de gav oss tips på hur vi kunde stoppa blödningen.
Men allt förgäves... ingenting hjälpte så tillslut ringde mamma igen och sa att inget hjälpte.. jag vet inte riktigt vad dom sa till oss eftersom jag hade fullt upp att försöka ta det lugnt samtidigt som man kräks blod lixom ...
Men tillslut så bestämmer vi oss för att nu måste vi åka in eftersom det inte slutar.. så Lena är en ängel och kom så fort hon kunde och hon och syrran åker med mig in till karolinska. Hela vägen kräks jag blod och blodkoagel (stavas det så? haha hur som helst) och tillråga på allt är det köer.. men vi klarar oss igenom det och väl in på karolinska akutmottagning blir jag tack och lov prioriterad och får nästan direkt komma in och bli omhändertagen.
Väl därinne tar först sköterskor blodprov på mig, blodtryck och sätter nål & dropp.
(vilket inte var så lätt då jag ibland är svårstucken så det blev ett par försök innan de lyckas) .. sen blir jag inrullad till öron,näs och hals doktorn som stoppar blödningen med hjälp av kompress som hon håller fast på halsmandeln där blodkärlet gått av.. bomulskompressen var täckt med adrenalin tror jag eller sterioider eller nått sådant var det för det stoppar blödningen eller hur det nu var... så fick jag en spruta också i halsen (inte det roligaste precis...) hela tiden typ kräks jag.. eftersom kräkreflexerna går igång.. efter ja vad kan det ha tagit.. kändes som en evighet men säg en 45-60 min så får hon stopp på blödningen. Josefin och Lena var med mig hela tiden och stöttade mig.. Syster på ena axeln och Lena över andra. Jag är så glad att dom var med mig, jag förstår inte hur de lyckades stå brevid och titta på detta hemska. Men jag är glad att de gjorde det <3
Så jag blödde totalt i .. ja vad blir det.. tror det var från 15.30-19.30.. dvs 4 timmar. :O FYY F!!!
Sen fick jag ligga kvar i korridoren utanför rummet där de stoppat blödningen ifall det skulle börja igen.. och hade det gjort det så hade det nog blivit så att jag hade fått opereras för att de skulle bränna kärlet med laser. Men som tur var så slapp jag det då det inte har börjat blöda sedan i onsdags. Tack och lov för det.
Fick ligga över natten på observation, fastande ifall jag skulle behöva operation.. det var verkligen inte kul vill jag lova... men jag klarade mig och ungefär vid ja vad kan kl ha varit runt 17 tiden blev jag utskriven efter att inte ha börjat blöda igen och sen kom min kära vän Carro och hämtade mig <3
Ville egentligen inte skriva om detta för jag vill inte lämna ut mig för mycket i bloggen men jag kände att jag var tvungen och jag kan garantera er.. detta är det värsta jag har varit med om i hela mitt liv!
Hade jag vettat att jag hade fått den här komplikationen så hade jag INTE opererat bort halsmandlarna.
Men jag hoppas att detta kommer bli värt det. Men jag måste ju säga att jag nu mår mycket bättre och det börja vända.. så förhoppningsvis så kommer jag tycka att det blir värt det. usch detta kommer sitta kvar i tankarna ett bra tag framöver.. men så småning om så kommer jag väl över det.
Tack igen min älskade lillasyster och min älskade bästa vän Lena för att ni fanns där för mig när jag behövde stöd och hjälp. Vad vore denna värld utan er två? ingenting!! jag älskar er . tack så mycket för att ni finns <3<3
Och tack Carro för att du ställer upp för mig du med , att du kom och hämtade mig. tack <3
<3<3<3
Kommentarer
Trackback
